http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5252824.ab
Nog fan för att jag kan vara hård och känslokall när det kommer till andra människor och deras situationer.
Men vissa saker får fan tillochmed mitt stenhjärta att blöda.
Det är sånt här som gör att jag faktiskt tror på att det finns några få guldkorn i världen.
Men vissa saker får fan tillochmed mitt stenhjärta att blöda.
Det är sånt här som gör att jag faktiskt tror på att det finns några få guldkorn i världen.
Situationen uttryckt i någon annans ord.
Den här sången kommer från botten av mitt hjärta
Om all den kärlek ja känner, och all den smärta
Har svårt att berätta, mina känslor e svåra
Jag känner glädjen, ändå fäller jag tårar
Har upplevt saker, som gjort de hela jävligt svårt-
Men ändå lever jag, år efter år
Trots självmordstankar, har jag kämpat mig hit
Tagit dag för dag å kommit igenom bit för bit
Livet va skit, jag ville sluta leva
Stöta kniven i bröstet, komma bort från de hela
Men sen hitta ja musiken, å skrev ner mina känslor
Själen e full av rispor å brännsår
Ja vill tacka mina vänner, för att dom finns till å stöttar
Att dom stannar när ja e nere å inte tröttnar
Utan er e ja död, utan er e ja inget
Allt ni gjort för mig stannar kvar i mitt minne
Alla minnen finns kvar , å dom bränner i själen
Va e meningen me livet , hör ja hemma i denna världen?
Varför känner ja såhär , va e de som fattas
Ja e vilse i livet , mitt liv e borttappat
De e en bit som fattas, men ja vet inte vad
Ett hål i min själ, som ja känner av varje dag
De sticks å de svider, ja plågas å lider
Men ja tänker som så att de läks nog me tiden
För de sägs, att tiden läker alla sår
Men de finns kvar, å ja e på min tjugoandra vår
När ska de försvinna, den dagen ska ja fira
För då blir de den dagen som ja ska sluta lida
Ja hatar livet, men jag älskar att leva
Ja e fri som en fågel, bunden i en kedja
Värk å sveda, sveda å värk
Mitt hjärta e brustet, men utan att de märks
Alla känslor på en gång, nu kommer huvudvärken
Alla känslor på en gång, skärsår å rivmärken
Känslan vill ut, den har rivit å klöst
Ja kämpar emot, men jag kämpar meningslöst
Ut me aggretionen, alla har sitt eget sätt
Man blir av me känslan, känslan går till reträtt
Men den kommer tillbaka, när man minst anar
De är som mardrömmar, känslan har vissa dagar
Ilskan knackar på, å stiger in objuden
Detta är värsta delen, nu kommer alla ljuden
Jag börjar skaka, handen flyger in i väggen
Ett stort jävla hål, ska ja ta de som ett tecken?
Ett tack till familjen, kärlek utan gräns
Och ett lycka till, till dom som vet hur de känns
Vi hittar alla en mening, vi hittar ett svar
Och kämpa vidare, ni som har en bit kvar
alla minnen finns kvar , å dom bränner i själen
Va e meningen me livet , hör ja hemma i denna världen?
Varför känner ja såhär , va e de som fattas?
Ja e vilse i livet , mitt liv e borttappat
Om all den kärlek ja känner, och all den smärta
Har svårt att berätta, mina känslor e svåra
Jag känner glädjen, ändå fäller jag tårar
Har upplevt saker, som gjort de hela jävligt svårt-
Men ändå lever jag, år efter år
Trots självmordstankar, har jag kämpat mig hit
Tagit dag för dag å kommit igenom bit för bit
Livet va skit, jag ville sluta leva
Stöta kniven i bröstet, komma bort från de hela
Men sen hitta ja musiken, å skrev ner mina känslor
Själen e full av rispor å brännsår
Ja vill tacka mina vänner, för att dom finns till å stöttar
Att dom stannar när ja e nere å inte tröttnar
Utan er e ja död, utan er e ja inget
Allt ni gjort för mig stannar kvar i mitt minne
Alla minnen finns kvar , å dom bränner i själen
Va e meningen me livet , hör ja hemma i denna världen?
Varför känner ja såhär , va e de som fattas
Ja e vilse i livet , mitt liv e borttappat
De e en bit som fattas, men ja vet inte vad
Ett hål i min själ, som ja känner av varje dag
De sticks å de svider, ja plågas å lider
Men ja tänker som så att de läks nog me tiden
För de sägs, att tiden läker alla sår
Men de finns kvar, å ja e på min tjugoandra vår
När ska de försvinna, den dagen ska ja fira
För då blir de den dagen som ja ska sluta lida
Ja hatar livet, men jag älskar att leva
Ja e fri som en fågel, bunden i en kedja
Värk å sveda, sveda å värk
Mitt hjärta e brustet, men utan att de märks
Alla känslor på en gång, nu kommer huvudvärken
Alla känslor på en gång, skärsår å rivmärken
Känslan vill ut, den har rivit å klöst
Ja kämpar emot, men jag kämpar meningslöst
Ut me aggretionen, alla har sitt eget sätt
Man blir av me känslan, känslan går till reträtt
Men den kommer tillbaka, när man minst anar
De är som mardrömmar, känslan har vissa dagar
Ilskan knackar på, å stiger in objuden
Detta är värsta delen, nu kommer alla ljuden
Jag börjar skaka, handen flyger in i väggen
Ett stort jävla hål, ska ja ta de som ett tecken?
Ett tack till familjen, kärlek utan gräns
Och ett lycka till, till dom som vet hur de känns
Vi hittar alla en mening, vi hittar ett svar
Och kämpa vidare, ni som har en bit kvar
alla minnen finns kvar , å dom bränner i själen
Va e meningen me livet , hör ja hemma i denna världen?
Varför känner ja såhär , va e de som fattas?
Ja e vilse i livet , mitt liv e borttappat
Confessions
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva allt det här. För en gångs skull saknar jag ord. Jag! Orden som alltid varit mina redskap.
Jag antar att man kan säga att det känns som att man ska spricka i tiotusen bitar. Som att sitta i en hiss som bara går neråt, neråt, neråt utan att någonsin stanna och öppna dörrarna. Låter ingen stiga av, ingen stiga på. Klaustrofobi, panik.
Det handlar om ångest som jag inte kan förklara var den härstammar ifrån.
Det handlar om att hjärnan tar varje ensamt tillfälle i akt att låsa sig på en massa negativa, dystra tankar.
Det handlar om att varje natt, varje natt, drömma mardrömmar och vakna upp antingen med svetten eller med tårarna rinnande. Det handlar om att den rädslan som skapas då, mitt i nätterna, gör det omöjligt att somna om och få en hel natts sömn.
Men. Det handlar tyvärr också om ångesten av att ha avslöjat sig, hur hemskt och fel det än låter. Det handlar om att min stolthet gör att jag skäms över det jag i svaga stunder vräker ur mig. Det handlar om en fruktansvärd rädsla för att folk ska vända det emot mig, en olustkänsla och ett självförakt dagen efter. (hur fan kunde jag vara så dum att jag avslöjade mig!?) Det är ju så inte jag, jag är ju solstrålen och jag vill inte vill inte vill inte, VÄGRAR bli den som folk ska tycka synd om. Tyck inte synd om mig, snälla, för det gör mig till ett offer. Och jag klarar absolut inte av att vara ett offer. Den dagen jag blir ett offer så kommer självföraktet riva sönder mig långt innifrån. Jag föraktar redan mig själv för att jag är så förbannat svag.
Så för att sammanfatta det hela så har vi:
* Klaustrofobi
* Panikångest
* Negativism
* Mardrömmar
* Svett och Tårar
* Sömnlöshet
* Ångest
* Rädsla
* Olust
* Självförakt
* Svaghet
Hade jag vart 15 nu så hade jag redan suttit och dragit i mig gasen från alla tändare jag hittade hemma.
Men jag är inte 15. På gott och ont.
Jag antar att man kan säga att det känns som att man ska spricka i tiotusen bitar. Som att sitta i en hiss som bara går neråt, neråt, neråt utan att någonsin stanna och öppna dörrarna. Låter ingen stiga av, ingen stiga på. Klaustrofobi, panik.
Det handlar om ångest som jag inte kan förklara var den härstammar ifrån.
Det handlar om att hjärnan tar varje ensamt tillfälle i akt att låsa sig på en massa negativa, dystra tankar.
Det handlar om att varje natt, varje natt, drömma mardrömmar och vakna upp antingen med svetten eller med tårarna rinnande. Det handlar om att den rädslan som skapas då, mitt i nätterna, gör det omöjligt att somna om och få en hel natts sömn.
Men. Det handlar tyvärr också om ångesten av att ha avslöjat sig, hur hemskt och fel det än låter. Det handlar om att min stolthet gör att jag skäms över det jag i svaga stunder vräker ur mig. Det handlar om en fruktansvärd rädsla för att folk ska vända det emot mig, en olustkänsla och ett självförakt dagen efter. (hur fan kunde jag vara så dum att jag avslöjade mig!?) Det är ju så inte jag, jag är ju solstrålen och jag vill inte vill inte vill inte, VÄGRAR bli den som folk ska tycka synd om. Tyck inte synd om mig, snälla, för det gör mig till ett offer. Och jag klarar absolut inte av att vara ett offer. Den dagen jag blir ett offer så kommer självföraktet riva sönder mig långt innifrån. Jag föraktar redan mig själv för att jag är så förbannat svag.
Så för att sammanfatta det hela så har vi:
* Klaustrofobi
* Panikångest
* Negativism
* Mardrömmar
* Svett och Tårar
* Sömnlöshet
* Ångest
* Rädsla
* Olust
* Självförakt
* Svaghet
Hade jag vart 15 nu så hade jag redan suttit och dragit i mig gasen från alla tändare jag hittade hemma.
Men jag är inte 15. På gott och ont.
Bills payed.
Jag vet inte. Jag är så fruktansvärt orättvis nuförtiden. Både mot mig själv och mot andra.
Men det är inte meningen, jag behöver bara hitta mig själv igen så ska ni se att det löser sig.
Förhoppningsvis.
Sysslingen sa att jag redan tagit första steget genom att erkänna både för mig själv och för andra att allt inte är så bra just nu. Kanske har hon rätt.
Har även hittat något konkret att bygga på, något som faktiskt förvånade mig själv också. Men min hjärna kanske är så trött på att vara såhör förvirrad, så den tar fram minnen från förr, ger mig ledtrådar om hur jag ska förstå.
Samtidigt så känner jag att den där kniven som sitter i ryggen trycks in mer och mer för varje dag. Och det krävs inte ens mycket. Ett litet felaktigt ord, en felaktigt uttryckt mening, ett klantigt ordval. Allt trycker in den och vrider om den ett varv till.
Men vad ska man göra. Det finns ju inga säkra människor.
Men det är inte meningen, jag behöver bara hitta mig själv igen så ska ni se att det löser sig.
Förhoppningsvis.
Sysslingen sa att jag redan tagit första steget genom att erkänna både för mig själv och för andra att allt inte är så bra just nu. Kanske har hon rätt.
Har även hittat något konkret att bygga på, något som faktiskt förvånade mig själv också. Men min hjärna kanske är så trött på att vara såhör förvirrad, så den tar fram minnen från förr, ger mig ledtrådar om hur jag ska förstå.
Samtidigt så känner jag att den där kniven som sitter i ryggen trycks in mer och mer för varje dag. Och det krävs inte ens mycket. Ett litet felaktigt ord, en felaktigt uttryckt mening, ett klantigt ordval. Allt trycker in den och vrider om den ett varv till.
Men vad ska man göra. Det finns ju inga säkra människor.
Sober
I don't wanna be the girl who laughs the loudest
Or the girl who never wants to be alone
I don't wanna be that call at four o'clock in the morning
'Cause I'm the only one you know in the world that won't be home
Aahh, the sun is blinding
I stayed up again
Oohh, I am finding
That's not the way I want my story to end
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're my protection
But how do I feel this good sober?
I don't wanna be the girl who has to feel the silence...
The quiet scares me 'cause it screams the truth
Please don't tell me that we had that conversation
When I won't remember, save your breath, 'cause what's the use?
Aahh, the night is calling
And it whispers to me softly, "come and play"
Aahh, I am falling
And if I let myself go, I'm the only one to blame
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
But how do I feel this good sober?
I'm comin' down
Comin' down
Comin' down
Spinnin' round
Spinnin' round
Spinnin' round
Looking for myself.. Sober
Comin' down
Comin' down
Comin' down
Spinnin' round
Spinnin' round
Spinnin' round
Looking for myself.. Sober
When it's good, then it's good, it's so good, 'till it goes bad
Till you're trying to find the you that you once had
I have heard myself cry
Never again
Broken down in agony
And just trying to find a friend
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
But how do I feel this good sober?
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
But how do I feel this good sober?
How do I feel this good sober?
Or the girl who never wants to be alone
I don't wanna be that call at four o'clock in the morning
'Cause I'm the only one you know in the world that won't be home
Aahh, the sun is blinding
I stayed up again
Oohh, I am finding
That's not the way I want my story to end
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're my protection
But how do I feel this good sober?
I don't wanna be the girl who has to feel the silence...
The quiet scares me 'cause it screams the truth
Please don't tell me that we had that conversation
When I won't remember, save your breath, 'cause what's the use?
Aahh, the night is calling
And it whispers to me softly, "come and play"
Aahh, I am falling
And if I let myself go, I'm the only one to blame
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
But how do I feel this good sober?
I'm comin' down
Comin' down
Comin' down
Spinnin' round
Spinnin' round
Spinnin' round
Looking for myself.. Sober
Comin' down
Comin' down
Comin' down
Spinnin' round
Spinnin' round
Spinnin' round
Looking for myself.. Sober
When it's good, then it's good, it's so good, 'till it goes bad
Till you're trying to find the you that you once had
I have heard myself cry
Never again
Broken down in agony
And just trying to find a friend
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
But how do I feel this good sober?
I'm safe
Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
But how do I feel this good sober?
How do I feel this good sober?
Utkast: Jag har ...
Jag har tagit en paus den här helgen. Bryr mig inte. Eller jo, självklart bryr jag mig, men anstränger jag mig till det yttersta så kan jag faktiskt förtränga. Det funkar fortfarande. Men jag blir trött av det också.
Söndagen kommer inte bli rolig.
Jag behö
Söndagen kommer inte bli rolig.
Jag behö
Under Ytan
Jag vill bara förstå, jag vill bara veta, jag vill bara kunna, jag vill bara agera, jag vill bara skrika, jag vill bara inse, jag vill bara leva, jag vill bara leva, jag vill bara leva, jag vill bara tänka rätt. Gör OM, gör RÄTT.
"Jag ser att ingen verkar bry sig, och inte heller jag.
Rädslan är för stor och stark för att göra något alls."
Alla har vi varit hjälplösa barn någon gång.
"Du undrar varför jag inte kan prata
du undrar varför jag är stum
men jag hatar att tjata
jag spelar hellre dum."
Under ytan...kan en god själ förgås.
Det som saknas just nu? Sanny. Dvs någon som förstår och säger: Know what? Jag kommer över så pratar vi hela kvällen. Jag är hos dig om tio minuter. Jag VILL lyssna, jag KAN lyssna, jag BRYR mig. Ingenting är viktigare just nu, inte sömn, inte jobb, inte hus, inte pengar.
Hur ska man nånsin kunna känna sig trygg med att dela med sig av sig själv när folk hela tiden så tydligt visar att de inte har tid, lust eller ork att finnas där, att vara ett stöd. Tillslut blir man som jag, man stänger in sig, drar sig undan, försöker gå efter "ensam är stark". Så länge det bara går. Tills man ligger blödande på marken och skriker tysta rop på hjälp. Men då finns det ingen som hör, för då har man tappat rösten. Jag vill inte.
"Jag ser att ingen verkar bry sig, och inte heller jag.
Rädslan är för stor och stark för att göra något alls."
Alla har vi varit hjälplösa barn någon gång.
"Du undrar varför jag inte kan prata
du undrar varför jag är stum
men jag hatar att tjata
jag spelar hellre dum."
Under ytan...kan en god själ förgås.
Det som saknas just nu? Sanny. Dvs någon som förstår och säger: Know what? Jag kommer över så pratar vi hela kvällen. Jag är hos dig om tio minuter. Jag VILL lyssna, jag KAN lyssna, jag BRYR mig. Ingenting är viktigare just nu, inte sömn, inte jobb, inte hus, inte pengar.
Hur ska man nånsin kunna känna sig trygg med att dela med sig av sig själv när folk hela tiden så tydligt visar att de inte har tid, lust eller ork att finnas där, att vara ett stöd. Tillslut blir man som jag, man stänger in sig, drar sig undan, försöker gå efter "ensam är stark". Så länge det bara går. Tills man ligger blödande på marken och skriker tysta rop på hjälp. Men då finns det ingen som hör, för då har man tappat rösten. Jag vill inte.
?!
Det är rätt bra att kunna skylla allt ont i världen på foten just nu.
Velig är jag också. Och svag idag. Verkar som att jag än en gång går runt mina principer och visar upp för världen vilket svagt offer jag är. Visar för honom rättare sagt.
Det är lite det jag menar. För två år sen skulle jag aldrig utsätta mig för den här situationen igen. Då skulle jag varit smart. Stark. Iskall. Gjort är gjort, en andra chans är bortslösad.
Men det kanske går jättebra, jag kanske märker att min iskyla faktiskt funkar i de svaga situationerna också.
Men hur bra är det att vara iskall om man ändå inte är bra på att prioritera när kylan ska användas...
Den som lever får se.
Velig är jag också. Och svag idag. Verkar som att jag än en gång går runt mina principer och visar upp för världen vilket svagt offer jag är. Visar för honom rättare sagt.
Det är lite det jag menar. För två år sen skulle jag aldrig utsätta mig för den här situationen igen. Då skulle jag varit smart. Stark. Iskall. Gjort är gjort, en andra chans är bortslösad.
Men det kanske går jättebra, jag kanske märker att min iskyla faktiskt funkar i de svaga situationerna också.
Men hur bra är det att vara iskall om man ändå inte är bra på att prioritera när kylan ska användas...
Den som lever får se.
Bye bye money.
Ibland är man allt lite kvinnlig. Muntrade upp mig själv med en massa internetshopping.
Och ja, det känns ju bra att kunna beställa hem allt och inget utan att behöva betala - just nu. Undrar om det är lika kul när räkningen kommer sen.
Men då kanske jag iallafall är på bättre humör!
Imorgon kommer iaf Emelie. Och trots den stukade foten som helt enkelt vägrar sluta göra ont, så ska vi ha en bra helg. Egentligen precis vad jag behöver. Vi får väl helt enkelt sno en rullstol i värsta fall. Jag börjar bli riktigt grym på att hantera livet som halvt handikappad.
- Rudolf, vad har du för handikapp?!
- Handikapp??.... Ja.... jag har ju foten....?
Saknar btw att spela golf. Hah. Moderatbandy. Får ta tag i det i sommar och dra nåra rundor.
Living the life I was born to live.. for a while..
Och ja, det känns ju bra att kunna beställa hem allt och inget utan att behöva betala - just nu. Undrar om det är lika kul när räkningen kommer sen.
Men då kanske jag iallafall är på bättre humör!
Imorgon kommer iaf Emelie. Och trots den stukade foten som helt enkelt vägrar sluta göra ont, så ska vi ha en bra helg. Egentligen precis vad jag behöver. Vi får väl helt enkelt sno en rullstol i värsta fall. Jag börjar bli riktigt grym på att hantera livet som halvt handikappad.
- Rudolf, vad har du för handikapp?!
- Handikapp??.... Ja.... jag har ju foten....?
Saknar btw att spela golf. Hah. Moderatbandy. Får ta tag i det i sommar och dra nåra rundor.
Living the life I was born to live.. for a while..
Sömntankar
Why couldn´t you just see through me?
"Sometimes when I say I´m fine, I want someone to look me in the eyes and say: Tell the truth."
Listen to what we´re not saying.
Jag blir så trött på människor som tror att man är lycklig för att man har det mesta man som människa "ska behöva".
Ja, jag har en stabil familj med lagom mkt pengar.
Ja, jag har haft en bra uppväxt.
Ja, jag har egna pengar.
Ja, jag har en lägenhet.
Ja, jag har fast jobb.
Ja, jag har vänner, de underbaraste man kan ha.
Ja, jag har ett liv.
Ja, jag tog mig från hålan och lyckades i storstan.
Måste man komma från en kass, trasig familj och vara fattig och hemlös för att vara berättigad till att må på ett visst sätt?
Fuck it. Jag orkar inte. Orkar inte ens sova. Orkar inte vara ensam. Men jag får ju skylla mig själv.
"Sometimes when I say I´m fine, I want someone to look me in the eyes and say: Tell the truth."
Listen to what we´re not saying.
Jag blir så trött på människor som tror att man är lycklig för att man har det mesta man som människa "ska behöva".
Ja, jag har en stabil familj med lagom mkt pengar.
Ja, jag har haft en bra uppväxt.
Ja, jag har egna pengar.
Ja, jag har en lägenhet.
Ja, jag har fast jobb.
Ja, jag har vänner, de underbaraste man kan ha.
Ja, jag har ett liv.
Ja, jag tog mig från hålan och lyckades i storstan.
Måste man komma från en kass, trasig familj och vara fattig och hemlös för att vara berättigad till att må på ett visst sätt?
Fuck it. Jag orkar inte. Orkar inte ens sova. Orkar inte vara ensam. Men jag får ju skylla mig själv.
Tidsslöseri
Fick följande sms från Martina:
Skicka en bra bild på dig som jag kan ha när du ringer.
Eftersom jag sitter på jobbet och mest är irriterad och trött och har ont, så blev det fins resultatet följande:
"haha du menar en sån här?!"
Måste hem och köpa kattsand, men hur kul är det att släpa en 10 kgs sandbox tillsammans med matkassar när man inte kan stödja på ena foten? Skit också. Kunde det ha kommit mer olämpligt?!
Skicka en bra bild på dig som jag kan ha när du ringer.
Eftersom jag sitter på jobbet och mest är irriterad och trött och har ont, så blev det fins resultatet följande:
"haha du menar en sån här?!"
Måste hem och köpa kattsand, men hur kul är det att släpa en 10 kgs sandbox tillsammans med matkassar när man inte kan stödja på ena foten? Skit också. Kunde det ha kommit mer olämpligt?!
...
Jag vet att det här har blivit en klagoblogg. Men det är ju som han säger och jag behöver kanalisera på något sätt. Även om det ändå inte är fullkomligt ärligt. För det fullkomligt ärliga skrämmer skiten ur tillomed mig.
Foten gör värre ont idag. Trampade lite snett i garaget imorse. Ett läskigt knak senare och jag har kalasont igen. Smärta gör mig irriterad. Och så har jag ont i huvudet. Och är trött. Allt gör mig irriterad, jag skulle behöva ligga hemma under ett täcke och inte låta folk utsättas för mig idag.
Bah, jag saknar Sanny också.
Foten gör värre ont idag. Trampade lite snett i garaget imorse. Ett läskigt knak senare och jag har kalasont igen. Smärta gör mig irriterad. Och så har jag ont i huvudet. Och är trött. Allt gör mig irriterad, jag skulle behöva ligga hemma under ett täcke och inte låta folk utsättas för mig idag.
Bah, jag saknar Sanny också.
Druid
Blev påmind om varför han gick med ena armen utanför tröjan. Jämt.
Såg bilder. Normala bilder på ett normalt valborgsfirande. Folk, öl, gräsmatta, bongotrummor. Som det brukade vara.
Fast.. normalt. Om du har blivit normal så borde jag väl vara glad? Känns mest konstigt. Inte ledsamt eller så, bara... en konstig känsla.
"- Du behöver inte följa mig, jag klarar mig.
- Tro mig, det gör du inte om vissa människor får syn på dig.
- Det är en liten stad, vad skulle kunna hända?
- Just det, det är en liten stad och du skulle råka riktigt illa ut om fel människor stötte på dig.
- Varför?
- För att du har krossat mitt hjärta.
- Varför försvarar du mig då?
- För att du kunde krossa mitt hjärta."
Men imorgon klockan sju väntar sjuktransporten på mig och min fuckedup fot, så man lär väl sova.
Såg bilder. Normala bilder på ett normalt valborgsfirande. Folk, öl, gräsmatta, bongotrummor. Som det brukade vara.
Fast.. normalt. Om du har blivit normal så borde jag väl vara glad? Känns mest konstigt. Inte ledsamt eller så, bara... en konstig känsla.
"- Du behöver inte följa mig, jag klarar mig.
- Tro mig, det gör du inte om vissa människor får syn på dig.
- Det är en liten stad, vad skulle kunna hända?
- Just det, det är en liten stad och du skulle råka riktigt illa ut om fel människor stötte på dig.
- Varför?
- För att du har krossat mitt hjärta.
- Varför försvarar du mig då?
- För att du kunde krossa mitt hjärta."
Men imorgon klockan sju väntar sjuktransporten på mig och min fuckedup fot, så man lär väl sova.
Nobody´s home
Det är svårt att tvinga sig själv till saker man egentligen inte vill. Jag vet att jag behöver vara social just nu. Det sociala är allt jag har som hindrar mig från att sitta hemma och gräva ner mig.
Oavsett om jag umgås med folk och är på relativt dåligt humör så ger det så mycket mer än att sitta hemma och bara...vara.
Svårt dock att ta sig runt med en tennisboll till fot ;)
Well I couldn't tell you why she felt that way,
She felt it everyday.
And I couldn't help her,
I just watched her make the same mistakes again.
What's wrong, whats wrong now?
Too many, too many problems.
Don't know where she belongs, where she belongs.
She wants to go home, but nobody's home.
That's where she lies, broken inside.
With no place to go, no place to go, to dry her eyes.
Broken inside.
Open your eyes and look outside, find the reasons why.
You've been rejected, and now you can't find what you've left behind.
Be strong, be strong now.
Too many, too many problems.
Don't know where she belongs, where she belongs.
She wants to go home, but nobody's home.
That's where she lies, broken inside.
With no place to go, no place to go, to dry her eyes.
Broken inside.
Her feelings she hides.
Her dreams she can't find.
She's losing her mind.
She's fallen behind.
She can't find her place.
She's losing her faith.
She's falling from grace.
She's all over the place!
Yeah!! (yeah)
She wants to go home, but nobody's home.
That's where she lies, broken inside.
With no place to go, no place to go, to dry her eyes.
Broken inside.
She's lost inside, lost inside.oh oh
She's lost inside, lost inside.oh oh
Ohhh...
Oavsett om jag umgås med folk och är på relativt dåligt humör så ger det så mycket mer än att sitta hemma och bara...vara.
Svårt dock att ta sig runt med en tennisboll till fot ;)
Well I couldn't tell you why she felt that way,
She felt it everyday.
And I couldn't help her,
I just watched her make the same mistakes again.
What's wrong, whats wrong now?
Too many, too many problems.
Don't know where she belongs, where she belongs.
She wants to go home, but nobody's home.
That's where she lies, broken inside.
With no place to go, no place to go, to dry her eyes.
Broken inside.
Open your eyes and look outside, find the reasons why.
You've been rejected, and now you can't find what you've left behind.
Be strong, be strong now.
Too many, too many problems.
Don't know where she belongs, where she belongs.
She wants to go home, but nobody's home.
That's where she lies, broken inside.
With no place to go, no place to go, to dry her eyes.
Broken inside.
Her feelings she hides.
Her dreams she can't find.
She's losing her mind.
She's fallen behind.
She can't find her place.
She's losing her faith.
She's falling from grace.
She's all over the place!
Yeah!! (yeah)
She wants to go home, but nobody's home.
That's where she lies, broken inside.
With no place to go, no place to go, to dry her eyes.
Broken inside.
She's lost inside, lost inside.oh oh
She's lost inside, lost inside.oh oh
Ohhh...
notimetocry.blogg.se
Läste precis något som i stort sett gav mig gåshud. Av många anledningar.
"" Ingen hatar historia
Man hatar bara sin egen historia"
Det jag menade med var att man hatar ju inte ämnet historia, utan historia i allmänhet. Kanske om man har synen att det är onödigt att lära sig om saker som har hänt, men ska man inte lära av det som har hänt för att det inte ska hända igen?
Många människor vill ju inte prata om vad som skett i deras liv tidigare, varför? Vill de inte lära av sina misstag? Jag vet inte, men kanske vill en del inte minnas vad som hade skett tidigare. Men man kommer alltid att minnas och om man går och håller det inne hela tiden så kommer man tillslut att explodera. Det är enklare om man berättar vad som har hänt förr i ens liv, negativt som positivt, för dett som är historia kan många gånger förklara varför en människa är som han/hon är."
"" Ingen hatar historia
Man hatar bara sin egen historia"
Det jag menade med var att man hatar ju inte ämnet historia, utan historia i allmänhet. Kanske om man har synen att det är onödigt att lära sig om saker som har hänt, men ska man inte lära av det som har hänt för att det inte ska hända igen?
Många människor vill ju inte prata om vad som skett i deras liv tidigare, varför? Vill de inte lära av sina misstag? Jag vet inte, men kanske vill en del inte minnas vad som hade skett tidigare. Men man kommer alltid att minnas och om man går och håller det inne hela tiden så kommer man tillslut att explodera. Det är enklare om man berättar vad som har hänt förr i ens liv, negativt som positivt, för dett som är historia kan många gånger förklara varför en människa är som han/hon är."
www.notimetocry.blogg.se
Halta Lotta.
Har hört att det är förjäkla bra att börja dagen med en stukad fot som gör priiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitty förbannat ont.
Nonsens
Har flera gånger läst igenom alla inlägg här och varje gång förundras jag över samma sak;
Ingenting har förändrats.
Vissa saker, eller alla saker, som står här hade lika gärna kunnat skrivits inatt. Eller igår. Eller varför inte imorgon.
Varför?
För att jag är en feg jävel som är underbart bäst på att förneka och förtränga istället för att hantera saker som dyker upp.
Men allt kommer ikapp en någon gång, och egentligen finns det ju fem års sorger och förluster och erfarenheter att bearbeta. (En annan dag, kanske...)
Ändå så lär jag mig aldrig! När de väl kommer ikapp så väljer jag att försvinna från mig själv i nån vecka istället för att ta tag i skiten.
Varför förstår jag inte bara att den endast kommer byggas på för varje gång? Jävla blåögda idiot. Jag om någon borde väl veta att mirakel inte existerar.
Skuldsanering. Finns det något som heter samvetessanering? Kan man ansöka om en sådan redan ikväll?
Och allting är precis som han säger. Men det är MIN skit. Det är MITT liv och MINA beslut. Ingenting kan ändra på det.
Vi pratade om det idag, att båda två är så förbaskat bra på att peppa varandra och tala om sanningen för varandra, men ingen utav oss lyssnar på våra egna ord. Ingen av oss lever som vi lär.
Men trots hans sanningar så släpper det inte. Varför släpper det inte?
Ingenting har förändrats.
Vissa saker, eller alla saker, som står här hade lika gärna kunnat skrivits inatt. Eller igår. Eller varför inte imorgon.
Varför?
För att jag är en feg jävel som är underbart bäst på att förneka och förtränga istället för att hantera saker som dyker upp.
Men allt kommer ikapp en någon gång, och egentligen finns det ju fem års sorger och förluster och erfarenheter att bearbeta. (En annan dag, kanske...)
Ändå så lär jag mig aldrig! När de väl kommer ikapp så väljer jag att försvinna från mig själv i nån vecka istället för att ta tag i skiten.
Varför förstår jag inte bara att den endast kommer byggas på för varje gång? Jävla blåögda idiot. Jag om någon borde väl veta att mirakel inte existerar.
Skuldsanering. Finns det något som heter samvetessanering? Kan man ansöka om en sådan redan ikväll?
Och allting är precis som han säger. Men det är MIN skit. Det är MITT liv och MINA beslut. Ingenting kan ändra på det.
Vi pratade om det idag, att båda två är så förbaskat bra på att peppa varandra och tala om sanningen för varandra, men ingen utav oss lyssnar på våra egna ord. Ingen av oss lever som vi lär.
Men trots hans sanningar så släpper det inte. Varför släpper det inte?
Hantering.
"Men allvarligt. Är inte så som person? Nej, då får du bli det då! Svälj din FÖRBANNADE stolthet någon gång, den ställer till det för dig så jävla mycket, det är inte bra för dig fattar du väl??? När du väl kommer över den där spärren som säger åt dig att du inte kan prata med någon kommer det kännas så JÄVLA skönt för dig!
Sorry, men nu blir jag tvungen att ta ton och morska upp mig lite :P Men det är bara pga omtanke!
Men det du säger är rent SKITSNACK! Varför i HELVETE skulle du inte kunna reparera det?"
And the story goes on. Där är knappar som fungerar. Tangenter med ord på istället för ynkliga bokstäver. Meningar som får mig att inse saker, men det kan också bero på att de är sagda av en människa som känner mig väldigt, väldigt bra.
Det är så fruktansvärt bra med folk som förstår och vet utan att jag behöver säger så mycket. Som förstår MIG. Som vet hur jag fungerar. Det räddar mitt liv, dag för dag.
"Ja och sen undrar du varför du mår dåligt? Kan det vara så att det inte är staden som knäcker dig utan du själv? Kan det vara så att ditt hjärta inte alls är delat mellan två städer utan du själv som gömt undan och skadar det omedvetet?"
Jag älskar dina kloka ord.
På ett väldigt komiskt sätt så passar den här bilden in väldigt bra för oss just nu. Kommer dock inte ihåg i vilket sammanhang vi har tagit den. Men vår relation har ju alltid vart densamma, så det spelar väl ingen roll. Ironiskt bara att det faktiskt finns en bild på det.
Fortsatt gnäll i det tysta.
Ja, det kanske är mycket just nu. Mycket att kanalisera, analysera, sortera och förstå.
Flytten var det ja. Redan gnällt om den.
Stockholm och jag har utnyttjat varandra så till den grad att det inte finns något kvar att utnyttja.
Vi är skit för varandra, meningslösa, betydelselösa.
Men erfarenheterna är inte betydelselösa.
Jag har själv gett mig in i den här leken, däremot kunde jag ju inte förutse att den skulle ta en så felaktig vändning.
Orkar inte med att vi utnyttjar varandra längre. Jag vill inte. Nuförtiden bryter det ner mig, för varje gång så spricker den egna viljan och styrkan lite mer. För det spelar ingen roll, jag har gjort mig själv till ett offer för andras viljor.
Åh vad jag föraktade sånna människor förut. Som var undergivna andras vilja.
Jag är lite skraj. Därför blir jag så arg. Jag kan inte hantera rädsla, så jag blir arg istället, för ilskan känner jag igen, vet jag vad jag ska göra med. Men jag är rädd, vanligtvis kommer sånna här svackor och stannar i kanske högst en vecka. Den här har hållt i sig i över en månad. Varför?
Jag HATAR att må dåligt utan anledning.
Flytten var det ja. Redan gnällt om den.
Stockholm och jag har utnyttjat varandra så till den grad att det inte finns något kvar att utnyttja.
Vi är skit för varandra, meningslösa, betydelselösa.
Men erfarenheterna är inte betydelselösa.
Jag har själv gett mig in i den här leken, däremot kunde jag ju inte förutse att den skulle ta en så felaktig vändning.
Orkar inte med att vi utnyttjar varandra längre. Jag vill inte. Nuförtiden bryter det ner mig, för varje gång så spricker den egna viljan och styrkan lite mer. För det spelar ingen roll, jag har gjort mig själv till ett offer för andras viljor.
Åh vad jag föraktade sånna människor förut. Som var undergivna andras vilja.
Jag är lite skraj. Därför blir jag så arg. Jag kan inte hantera rädsla, så jag blir arg istället, för ilskan känner jag igen, vet jag vad jag ska göra med. Men jag är rädd, vanligtvis kommer sånna här svackor och stannar i kanske högst en vecka. Den här har hållt i sig i över en månad. Varför?
Jag HATAR att må dåligt utan anledning.
Ett seriöst klagoinlägg
Det är fruktansvärt jobbigt att vara förvirrad och inte veta vad man vill. Och jag orkar inte tänka mer, för det gör mig till en svagare människa. (Nackdel Sthlm: Elakare, bittrare, trasigare, svagare?)
Man kan ju inte veta hur det skulle ha varit, eller hur det borde ha varit, vad som egentligen var meningen med allt. Vad kom ut av allt?
Jag har nära vänner i Falun och jag har nära vänner i Sthlm och oavsett hur jag gör så kommer jag sakna någon så det gör ont överallt och ingenstans. Om det finns delar av hjärtat i Falun och delar av det i Stockholm, hur ska man då någonsin kunna få ihop ett helt hjärta?
Jag HAR förändrats sen jag flyttade till Stockholm, både på bra och dåliga sätt, men jag trivs inte riktigt med hur livet har blivit. Men hur ska jag kunna veta att det inte känns likadant om jag flyttar hem igen?
Jag ORKAR inte tänka mer, för jag kommer inte på nåt vettigt svar. Jag vet ju att nästa gng jag flyttar hem så är det för gott, men är jag redo för det? Eller ska jag förstöra mig själv lite mer? Bli lite mer hatisk och känslokall och elak?
Jag förstår inte ens en hundradel av alla känslor och tankar som rör sig i mitt stackars lilla huvud och hjärta.
På ett sätt blev det som jag tänkt mig, men på ett annat sätt så har det blivit fruktansvärt fel också.
Varje dag är jag trött och slut efter allt analyserande och funderande. Hjärnan stänger av, den hänger inte med. Vart tog mitt organiserade kaos vägen? Dramatiken... Vad lever jag för jävla svenssonliv nu?! Så vill jag inte ha det, men hur fan ska jag veta vad jag vill istället?
Jag skulle aldrig erkänna något egentligen, men jag klarar fan inte av det här beslutet.
Tillsammans med allt annat som rör sig i huvudet just nu så blir det en enda grå massa och jag kan inte ens specifiera delar utav den. "No fool would say you live today without a will to survive."
Och nu vet jag att jag måste sova, skulle sovit för länge sen för att orka med det viktiga svenssonmötet imorgon på mitt svenssonjobb som jag har för att kunna betala mina svenssonräkningar och bo i min svenssonlägenhet.
Vart tog passionen vägen?! Hur fan kunde det bli slentrian av allting, jag som hade så mkt ambitioner och drömmar. Nu vet jag inte ens vem jag är längre eller vart jag hör hemma. Jag flyttade till stockholm för att jag trodde jag kunde hitta mig själv där, istället slutade det med att jag inte har minsta lilla aning om vem jag är längre...
Man kan ju inte veta hur det skulle ha varit, eller hur det borde ha varit, vad som egentligen var meningen med allt. Vad kom ut av allt?
Jag har nära vänner i Falun och jag har nära vänner i Sthlm och oavsett hur jag gör så kommer jag sakna någon så det gör ont överallt och ingenstans. Om det finns delar av hjärtat i Falun och delar av det i Stockholm, hur ska man då någonsin kunna få ihop ett helt hjärta?
Jag HAR förändrats sen jag flyttade till Stockholm, både på bra och dåliga sätt, men jag trivs inte riktigt med hur livet har blivit. Men hur ska jag kunna veta att det inte känns likadant om jag flyttar hem igen?
Jag ORKAR inte tänka mer, för jag kommer inte på nåt vettigt svar. Jag vet ju att nästa gng jag flyttar hem så är det för gott, men är jag redo för det? Eller ska jag förstöra mig själv lite mer? Bli lite mer hatisk och känslokall och elak?
Jag förstår inte ens en hundradel av alla känslor och tankar som rör sig i mitt stackars lilla huvud och hjärta.
På ett sätt blev det som jag tänkt mig, men på ett annat sätt så har det blivit fruktansvärt fel också.
Varje dag är jag trött och slut efter allt analyserande och funderande. Hjärnan stänger av, den hänger inte med. Vart tog mitt organiserade kaos vägen? Dramatiken... Vad lever jag för jävla svenssonliv nu?! Så vill jag inte ha det, men hur fan ska jag veta vad jag vill istället?
Jag skulle aldrig erkänna något egentligen, men jag klarar fan inte av det här beslutet.
Tillsammans med allt annat som rör sig i huvudet just nu så blir det en enda grå massa och jag kan inte ens specifiera delar utav den. "No fool would say you live today without a will to survive."
Och nu vet jag att jag måste sova, skulle sovit för länge sen för att orka med det viktiga svenssonmötet imorgon på mitt svenssonjobb som jag har för att kunna betala mina svenssonräkningar och bo i min svenssonlägenhet.
Vart tog passionen vägen?! Hur fan kunde det bli slentrian av allting, jag som hade så mkt ambitioner och drömmar. Nu vet jag inte ens vem jag är längre eller vart jag hör hemma. Jag flyttade till stockholm för att jag trodde jag kunde hitta mig själv där, istället slutade det med att jag inte har minsta lilla aning om vem jag är längre...
