Novacaine
Sometimes when I say "Oh I´m fine", I want someone to look me in the eyes and say: "Tell the truth".
Out of body and out of mind. Kiss the demons out of my dreams.
....
Like tomorrow
You said that you would die for me....
Big No.
oskyldiga tillfällen när jag längtar efter sällskap.
Barnen såg mig gråta,
jag trodde jag hade haft min beskärda del av det.
Men dom här sakna dig nätterna.. är dom längsta.
Midnattsdiamanter förgyllde min himmel
Norrskenet brann som juvelerna i dina ögon.
Och de varma vindarna som omfamnade mig
vidrörde bara ditt ansikte.
Ändå är det de här sakna dig nätterna som är de längsta.
Lägg ner alla dina tankar på kapitulation.
Det är bara jag som dödar lite tid.
Lägg ner alla drömmar och känslor som du en gång hade.
Det är bara samma gamla sakna dig natt..
Funderade på att gå
Hur jag skulle kapa linan och lämna allt bakom mig.
Försökte titta framåt för min egen skull.
Men de här sakna dig nätterna, är så långa.
[
Denial
Det där som ska göra oss hela.
Du hittar det på de konstigaste ställen
Ställen du aldrig hade kunnat ana.
Några hittar det i barns ansikten
Några i sina älskades ögon
Vem kan förneka den lycka det bringar
När du hittar det där speciella?
Som att flyga utan vingar.
Några delar det varje morgon
Några delar det i livet
Du hittar det i andras ord
En enkel replik kan få dig att skratta
eller gråta.
Du hittar det i den djupaste vänskapen
Den sorten du uppskattar för resten av livet.
Och när du vet hur mycket det betyder
När du hittat det där speciella
Då flyger du utan vingar.
Så hur omöjligt det än må verka
Så måste du kämpa för varje dröm
För vem vet,
om den du låter gå
kanske var den som skulle gjort dig hel.
Nåväl, för mig är det att vakna upp bredvid dig
Att se solen gå upp över ditt ansikte
Att veta att jag kan säga att jag älskar dig
Vart och när som helst.
Det är de små sakerna som bara jag vet
Det är de sakerna som gör dig min.
Du är platsen där mitt liv börjar
Och du kommer vara där när det tar slut.
Bad day
Sen är det sömnen som spökar nu också. Det blev lite lite av den varan i helgen och nu tar det sig uttryck i irritation. Irriterad på kunderna, irriterad på människorna, irriterad på blåsten, på myggbetten, på jobbet, på långsamma människor, på varmt vatten. Det finns nog inte något som inte irriterar mig idag.
Jahapp, nu ringer det igen, irritation deluxe.
Jag hatar mitt liv idag.
Sommar och Dalarna
Ni anar inte vad jag längtat efter denna dag. Jag kan knappt förstå det själv. En obeskrivlig känsla.
Uppskattning.
Not again...
Just when I've begun to get myself together
You waltz right in the door
Just like you've done before
And wrap my heart 'round your little finger
Here you come again
Just when I'm about to make it work without you
You look into my eyes
And lie those pretty lies
And pretty soon I'm wonderin' how I came to doubt you
All you have to do is smile that smile
And there go all my defenses
Just leave it up to you and in a little while
You're messin' up my mind and fillin' up my senses
Here you come again
Lookin' better than a body has a right to
And shakin' me up so that all I really know
Is here you come again ...
And here I go
[break]
All you have to do is smile that smile
And there go all my defenses
Just leave it up to you and in a little while
You're messin' up my mind and fillin' up my senses
Here you come again
Lookin' better than a body has a right to
And shakin' me up so that all I really know
Is here you come again ...
And here I go (here you come again)
Here I go
Here I go (here you come again)
And here I go
Here I go (here you come again)
Here I go
Here I go (here you come again)
Here I go
Dags igen.
Det här känns upprepande. Inte förnyande i alla fall. Som gubben i lådan. Alltid samma gamla gubbe i lådan. Alltid de kvällar när jag är som svagast och lätt kan relatera till alla gulliga ord och nostalgier du använder för att locka mig. Jag orkar inte bli förvånad. Jag orkar inte ens bli lessen. Det jag däremot alltid kommer att orka, är att sakna dig. Fan ta dig, hur fan är det möjligt att i samma sekund som det börjar kännas bra igen, ja då dyker du upp från ingenstans och leder in mig på fel spår igen.
Varför kan du inte bara förstå att jag älskar dig så jävla djupt, att jag alltid kommer att älska dig och därmed aldrig kommer att kunna be dig att lämna mig ifred? Kan du inte bara förstå det och lämna mig ifred för resten av mitt liv? Jag har bett dig, jag har bönat och bett dig de dagar jag känt mig stark att du ska låta mig vara. Att du ska lämna mig ifred för jag klarar inte av det. Och så är det tyst i ett halvår, sen dyker du upp igen.
Om jag ändå inte får älska dig, Max.. Varför? Varför? Varför?
Det finns ingen mening i någonting.
