Druid

Blev påmind om varför han gick med ena armen utanför tröjan. Jämt.
Såg bilder. Normala bilder på ett normalt valborgsfirande. Folk, öl, gräsmatta, bongotrummor. Som det brukade vara.
Fast.. normalt. Om du har blivit normal så borde jag väl vara glad? Känns mest konstigt. Inte ledsamt eller så, bara... en konstig känsla.

"- Du behöver inte följa mig, jag klarar mig.
- Tro mig, det gör du inte om vissa människor får syn på dig.
- Det är en liten stad, vad skulle kunna hända?
- Just det, det är en liten stad och du skulle råka riktigt illa ut om fel människor stötte på dig.
- Varför?
- För att du har krossat mitt hjärta.
- Varför försvarar du mig då?
- För att du kunde krossa mitt hjärta."

Men imorgon klockan sju väntar sjuktransporten på mig och min fuckedup fot, så man lär väl sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0