Fortsatt gnäll i det tysta.

Ja, det kanske är mycket just nu. Mycket att kanalisera, analysera, sortera och förstå.
Flytten var det ja. Redan gnällt om den.
Stockholm och jag har utnyttjat varandra så till den grad att det inte finns något kvar att utnyttja.
Vi är skit för varandra, meningslösa, betydelselösa.
Men erfarenheterna är inte betydelselösa.
Jag har själv gett mig in i den här leken, däremot kunde jag ju inte förutse att den skulle ta en så felaktig vändning.
Orkar inte med att vi utnyttjar varandra längre. Jag vill inte. Nuförtiden bryter det ner mig, för varje gång så spricker den egna viljan och styrkan lite mer. För det spelar ingen roll, jag har gjort mig själv till ett offer för andras viljor.
Åh vad jag föraktade sånna människor förut. Som var undergivna andras vilja.
Jag är lite skraj. Därför blir jag så arg. Jag kan inte hantera rädsla, så jag blir arg istället, för ilskan känner jag igen, vet jag vad jag ska göra med. Men jag är rädd, vanligtvis kommer sånna här svackor och stannar i kanske högst en vecka. Den här har hållt i sig i över en månad. Varför?

Jag HATAR att må dåligt utan anledning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0