Attacker.
Det börjar med att någon sitter långt där uppe och leker, leker som dom leker med en marionettdocka. Fast nu är det musklerna som dom rycker i. Man blir hjälplös, man blir trött, musklerna skriker att de inte orkar mer, att det inte finns någon kraft kvar. Ändå så fortsätter det. Hela kroppen skriker sluta, tillslut kommer paniken för att det bara inte GÅR längre och ändå så fortsätter det.
Paniken får andningsvägarna att krympa. En ond cirkel, ju mer de krymper, desto värre blir paniken över att inte kunna andas ordentligt. Döende. Kommer inte överleva. Hjärnan snurrar runt runt runt med en massa konstiga tankar. Hyperventileringen gör ingenting bättre. Blodet börjar koka, det bränner innifrån. Hjärtat slår i dubbel hastighet.
Tillslut, försvinna in i sig själv. Vara medveten, men ändå se allting utifrån.
Det enda stället som är tryggt. Att försvinna in i sig själv.
Ändå bli dragen ut igen, i det där kaoset. ("Kan inte andas, andas, kommer dö, dör nu, överlever inte.")
Och sen lugnet. Allting bara försvinner. Drar sig undan. Det som blir kvar är bara en känsla av övergivenhet och obehag.
Paniken får andningsvägarna att krympa. En ond cirkel, ju mer de krymper, desto värre blir paniken över att inte kunna andas ordentligt. Döende. Kommer inte överleva. Hjärnan snurrar runt runt runt med en massa konstiga tankar. Hyperventileringen gör ingenting bättre. Blodet börjar koka, det bränner innifrån. Hjärtat slår i dubbel hastighet.
Tillslut, försvinna in i sig själv. Vara medveten, men ändå se allting utifrån.
Det enda stället som är tryggt. Att försvinna in i sig själv.
Ändå bli dragen ut igen, i det där kaoset. ("Kan inte andas, andas, kommer dö, dör nu, överlever inte.")
Och sen lugnet. Allting bara försvinner. Drar sig undan. Det som blir kvar är bara en känsla av övergivenhet och obehag.
Kommentarer
Trackback
