ericalandstedt

Jag glömmer inte, jag glömmer aldrig. Men jag vill inte mera. Du kommer inte åt mig längre, inte som förr. Dina vapen sårar mig inte längre, lämnar mig inte som ett blödande vrak. Förut visste du vart du skulle sikta för att göra mest skada. Men jag tog din själupptagenhet som ett tillfälle att byta skepnad. Nu kan du inte sikta rätt längre. Inte ens på det allra minsta avstånd. Du slappnade av, det skulle du inte ha gjort. Det är det första misstaget man gör i krig, att låta fienden se att man slappnar av, tar vinsten för givet. Nu har du tappat järngreppet och därmed kontrollen.

Idag är jag stark. Imorgon kommer du sikta rätt igen.