+/-
Cheez vad jag har blivit cynisk på äldre dar. Gammal är jag i och för sig inte, men ibland kan tiden gå så långsamt att man känner sig gammal och rostig som en...spik. Vass kan jag ju vara, men gammal är jag ju ändå inte. Det är samhället som gjort mig gammal. Någon gång i livet ska jag bearbeta allting som hänt i mitt liv, men den stunden är inte just nu även om jag vet att jag verkligen skulle behöva det. Jag vet bara inte hur. Men det kommer komma med tiden.
Under tiden som går så är det mycket planer och ideer som rör sig här. Upplevde en riktigt paradox känslosituation när jag var hemma i Falun sist. Hade tillbringat lör-sön med Sanny och Christian, blev sen körd till tåget av Christian och allt var frid och fröjd. Men sen händer det som ALLTID händer när jag sitter på tåget från Falun till Sthlm. Den där panikångesten som kommer krypande. Jag vill inte, vill inte, vill inte tillbaka till Sthlm. Men jag vill inte stanna kvar. Mjo, nu ljög jag. Stanna kvar vill jag, men jag vill inte bo där. Vet inte hur det går ihop och jag har slutat försöka förstå. En del saker ska nog vi människor inte förstå oss på och man kan lura sig själv i fördärvet bara genom att försöka.
Det blir nog Kalifornien ändå. Jag behöver den tiden, behöver komma bort och försöka glömma allt som hänt. Har alltid varit relativt duktig på att bearbeta och sortera ut saker som jag inte vill ha kvar i mitt liv, men de senaste åren har de samlats på hög och nu väger den så mycket att jag inte orkar skyffla ut den ur mitt liv. Så jag flyr. Way to go, Erica. Bra där.
Eller så är det bara fegt. Skiten kommer finnas kvar när jag kommer hem, men då kanske jag orkar.
Nu får det vara nog. Nu ska jag och Rosy ta och skutta upp till centrum och käka lite lunch. Och ta den röda tjuren vid hornen. (Eller inhandla red bull, beror väl på hur man väljer att tolka det)
"Two people making love under the stars, and a little girl getting raped. That's just how it is, the world is full of shit, but you better get used to it. It's a strange world, that we're living in, with so much love and so much hate.
I think of all the kids, I think I know, I got no food and no place to go."
It was a simpleminded evening
but you were more than complicated
You told me to walk and leave a trail
But my soul was chained
Don't know why you wanna follow
and don't know why you care.
It is a pain that can not be told
of a heart boiled and burst
It is a story unable to be sung
where the ending comes first.
It is the shape of a stone
and it will not be reversed
You may surrender and do your time
But in the prison of everything, you will be mine.
