Ett seriöst klagoinlägg
Det är fruktansvärt jobbigt att vara förvirrad och inte veta vad man vill. Och jag orkar inte tänka mer, för det gör mig till en svagare människa. (Nackdel Sthlm: Elakare, bittrare, trasigare, svagare?)
Man kan ju inte veta hur det skulle ha varit, eller hur det borde ha varit, vad som egentligen var meningen med allt. Vad kom ut av allt?
Jag har nära vänner i Falun och jag har nära vänner i Sthlm och oavsett hur jag gör så kommer jag sakna någon så det gör ont överallt och ingenstans. Om det finns delar av hjärtat i Falun och delar av det i Stockholm, hur ska man då någonsin kunna få ihop ett helt hjärta?
Jag HAR förändrats sen jag flyttade till Stockholm, både på bra och dåliga sätt, men jag trivs inte riktigt med hur livet har blivit. Men hur ska jag kunna veta att det inte känns likadant om jag flyttar hem igen?
Jag ORKAR inte tänka mer, för jag kommer inte på nåt vettigt svar. Jag vet ju att nästa gng jag flyttar hem så är det för gott, men är jag redo för det? Eller ska jag förstöra mig själv lite mer? Bli lite mer hatisk och känslokall och elak?
Jag förstår inte ens en hundradel av alla känslor och tankar som rör sig i mitt stackars lilla huvud och hjärta.
På ett sätt blev det som jag tänkt mig, men på ett annat sätt så har det blivit fruktansvärt fel också.
Varje dag är jag trött och slut efter allt analyserande och funderande. Hjärnan stänger av, den hänger inte med. Vart tog mitt organiserade kaos vägen? Dramatiken... Vad lever jag för jävla svenssonliv nu?! Så vill jag inte ha det, men hur fan ska jag veta vad jag vill istället?
Jag skulle aldrig erkänna något egentligen, men jag klarar fan inte av det här beslutet.
Tillsammans med allt annat som rör sig i huvudet just nu så blir det en enda grå massa och jag kan inte ens specifiera delar utav den. "No fool would say you live today without a will to survive."
Och nu vet jag att jag måste sova, skulle sovit för länge sen för att orka med det viktiga svenssonmötet imorgon på mitt svenssonjobb som jag har för att kunna betala mina svenssonräkningar och bo i min svenssonlägenhet.
Vart tog passionen vägen?! Hur fan kunde det bli slentrian av allting, jag som hade så mkt ambitioner och drömmar. Nu vet jag inte ens vem jag är längre eller vart jag hör hemma. Jag flyttade till stockholm för att jag trodde jag kunde hitta mig själv där, istället slutade det med att jag inte har minsta lilla aning om vem jag är längre...
Man kan ju inte veta hur det skulle ha varit, eller hur det borde ha varit, vad som egentligen var meningen med allt. Vad kom ut av allt?
Jag har nära vänner i Falun och jag har nära vänner i Sthlm och oavsett hur jag gör så kommer jag sakna någon så det gör ont överallt och ingenstans. Om det finns delar av hjärtat i Falun och delar av det i Stockholm, hur ska man då någonsin kunna få ihop ett helt hjärta?
Jag HAR förändrats sen jag flyttade till Stockholm, både på bra och dåliga sätt, men jag trivs inte riktigt med hur livet har blivit. Men hur ska jag kunna veta att det inte känns likadant om jag flyttar hem igen?
Jag ORKAR inte tänka mer, för jag kommer inte på nåt vettigt svar. Jag vet ju att nästa gng jag flyttar hem så är det för gott, men är jag redo för det? Eller ska jag förstöra mig själv lite mer? Bli lite mer hatisk och känslokall och elak?
Jag förstår inte ens en hundradel av alla känslor och tankar som rör sig i mitt stackars lilla huvud och hjärta.
På ett sätt blev det som jag tänkt mig, men på ett annat sätt så har det blivit fruktansvärt fel också.
Varje dag är jag trött och slut efter allt analyserande och funderande. Hjärnan stänger av, den hänger inte med. Vart tog mitt organiserade kaos vägen? Dramatiken... Vad lever jag för jävla svenssonliv nu?! Så vill jag inte ha det, men hur fan ska jag veta vad jag vill istället?
Jag skulle aldrig erkänna något egentligen, men jag klarar fan inte av det här beslutet.
Tillsammans med allt annat som rör sig i huvudet just nu så blir det en enda grå massa och jag kan inte ens specifiera delar utav den. "No fool would say you live today without a will to survive."
Och nu vet jag att jag måste sova, skulle sovit för länge sen för att orka med det viktiga svenssonmötet imorgon på mitt svenssonjobb som jag har för att kunna betala mina svenssonräkningar och bo i min svenssonlägenhet.
Vart tog passionen vägen?! Hur fan kunde det bli slentrian av allting, jag som hade så mkt ambitioner och drömmar. Nu vet jag inte ens vem jag är längre eller vart jag hör hemma. Jag flyttade till stockholm för att jag trodde jag kunde hitta mig själv där, istället slutade det med att jag inte har minsta lilla aning om vem jag är längre...
Kommentarer
Trackback
