Människor.

Även fast människor är sånna falska, myglande, hycklande, korkade idioter så finns det de, som i ett ögonblick av storhet, lämnar spår. Och de där spåren sitter fast och får mig att komma ihåg, bry mig om, människor som verkligen inte förtjänar det.
Jag brukar inbilla mig själv att världen är god. Att alla människor är värda en chans, två chanser, kanske tom tre chanser. Men sen inser jag hur naivt det är och så tänker jag istället att jag ska förändra världen.
Så jag sitter en stund hemma och kommer på en massa tokbra planer.

Sen går jag och lägger mig och glömmer allting till imorgon.



I´m drowning in your superiority
I´ve lost my self-determination
You´ve made my feelings become a minority
running scared into imagination.
The darkness is astounded
it´s getting like an anaesthetic
it´s keeping me bounded
´til i´m screaming, fighting frenetic
I´m trying to benefit the situation
My bead is leeding me to a new location.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0