Lördag

Jag kommer hela tiden på mig själv med att sakna dom där sommarkvällarna hemma i Dalarna, hemma hos Sanny. Främst av allt i hennes lilla hus på gården med utsikt över sjön. Filmkvällarna vi hade, snacket. Rökpauserna och allt pratande. Det är nog bland den bästa känslan som finns skulle jag tro. Den leder iallafall just nu. Att vara med nån så nära vän och bara vara.

image4

Nu får jag ju det i en hel vecka eftersom jag och Sanny har bokat resa till Bulgarien i höst. Det kommer bli så jäklans nice! Nu är det nästan så att man bara längtar efter att sommaren och semestern ska ta slut, så man får åka! ;) Det blir min sista semestervecka som ryker, sen får jag ingen semester förrän nästa år, men det är det klart värt. Kan inte tänka mig nån mer ultimat att åka med! <3

Borde göra mig iordning också. På väg in till gamla stan och dra nåra vinglas i solen med Nina och Linda. Tyvärr ser det ju ut som att solen håller på att försvinna.. Egentligen borde jag verkligen vara hemma, för det ser ut som ett bombnedslag här. Inte blev det bättre heller av att Satan välte ner en hel hög med filmer från hyllan. Vaknade av världens smäll.

På tal om att vakna så hade jag världens underligaste dröm inatt. Först drömde jag att jag var tillsammans med Robin igen och min familj var så arg på mig att jag inte fick bo kvar där (jag bor ju inte ens hemma, men i drömmen gjorde jag det!). Dom kastade iallafall ut mig. Men Robin hade snyggat till sig måste jag säga, haha! Bra mycket snyggare klädstil hade han... Det kanske är den där håriga besten i Norrland som stylat till honom :P
Hursom, min familj kastade ut mig, jag fick bo i garaget. Men så fick jag för mig att göra om i garaget, så jag målade i ekfärg å la nytt golv och garaget blev så snyggt så mamma å pappa lät mig flytta hem igen. Robin drömde jag inte mer om och tur är väl det... *ryser*.
Men vad betyder det? Att jag restauerar ett garage kan man väl tyda rätt bra, men hur fan kom Robin in i bilden?! Han är ju den sista på jorden jag skulle vilja ha tillbaka, han och livet jag levde med honom. Underligt att drömma om honom efter all denna tiden. (Självklart kommer precis nu en låt som jag lyssnade massor på när jag var tillsammans med honom, haha.)

Kan man verkligen ångra någonting som fått en att växa som människa? Det var ett jävla slöseri med både tid och liv att vara med bl.a. Robin, men det lärde mig rätt mkt om livet och människan. Men jag tror inte jag skulle göra om det om jag fick tiden tillbaka. Det gjorde alldeles för ont tillslut. Man ska aldrig ställa ultimatum, men det hjälpte mig då. Men det där är bearbetat och klart. Tror jag.
Däremot så har jag ju i ca 5 års tid saknat ihjäl mig efter och grubblat över, Max. Men det är en helt annan historia.


Ciao!

image3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0