Rutiner

Varje vardagsmorgon. Varje vardagsmorgon samma rutin. Den förbannade radion som spelar klämkäcka Adam och Gry. (sko på den. Med stilett. Håll jämna steg)
Den fördömda tröttheten och snoozandet på mobilen. Ger aldrig upp, låter mig aldrig riktigt vakna till liv.
Flyga upp ur sängen för att klockan blivit alldeles för mycket. På med dagens maskering, halvspringa till bussen utan att veta exakta tiden när den avgår. Alltid missa den med ganska exakt 30 sekunder.
Sucka lite när jag kommer till jobbet för att dagen ännu en gång börjat utan mig och jag måste jobba över för att ta igen den tid på morgonen som jag snoozade bort.
Jobba. Jobba. Jobba. Hjälpa. Serva. Svara.
En liten paus i hetsen direkt efter jobbet, den långa bussen hem. Frivilligt. En halvtimmes frid och ro.
Handla.
Vad är slut?
Allt är slut.
Finns det några pengar?
Det finns inga pengar.
Släpa hem det inhandlade för pengar som egentligen inte existerade, men som blev tvingade till att existera.
Sen är det dags att komma på att jag glömt att boka tvättid och får springa ner i sista sekunden. Som oftast finns.
Upp igen, kika in i köket, se att det finns en rätt stor hög med disk.
Precis när man kommit igång med disken så ringer alltid telefonen. Svarar, kommer av mig i det jag gjorde, pratar, lyssnar. Ser att det behöver dammsugas. Lägger på och dammsuger. Kommer på att jag totalt glömt disken. Tar upp det igen. Tillslut hägrar soffan och skitprogram på tv. Men när jag tillsist sätter mig där så kommer jag på att jag totalt glömt tvätten.
Fixar. Klockan blir mycket. Trött. Orkar inte laga mat. Tar en dusch och går och lägger mig. För att vakna upp till samma rutin igen dagen efter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0