Filosofiskt dravvel.

Om man ser det som så att världen bara existerar i vårat intellekt och att man, om man förfinar intellektet, också förfinar den värld man tvingas leva i, ger det då oss rätt till intellektuell frihet? Och vad är intellekt? Finns det en mall, en norm? Klart det finns. Kika på Aristoteles till exempel.
Intelligens är förmågorna att resonera, planera, lösa problem, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang och förmågan till inlärning.
På ett sätt vill jag se intelligensen som något flyktigt, något oidentifierbart. Något man inte riktigt kan ta på. Det ska vara lite mystik ibland. Men om intelligens är förmågan att tänka abstrakt, då går det ju aldrig att komma till en slutsats. Vad händer om man innehar förmågan att tänka abstrakt och ser just intelligensen genom abstraktion?
Nej, jag är intresserad av tingen som de verkligen är och inte som de borde vara. Jag är ingen Galahad på jakt efter min Graal. Eller är det precis det jag är?

Detta, mina vänner, var dagens filosofiska tankar.
Ni vet, världen är inte perfekt, men den gör sitt bästa. Det är därför den är så jävla vacker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0