Forts

Så nära, men så fruktansvärt långt borta. När fingrarna kan snudda, men inte greppa. Den där dagen när dina ögon är tvingade att se, tvingade att förstå. Det är bara inbillning och svarta lögner. (Vem fan tror du att du är?!)
Det saknas ord att beskriva, jag är inte Freud. Och jag tänker inte försöka. Jag är frustrerad. Jag stör mig, irriterar mig på folk, på människor, på dig. Ja, du.
TÄNK! Snälla tänk! För jag orkar inte idag. HANDLA! Snälla handla! För jag orkar inte idag. Sluta lita på mig, jag orkar inte idag.
Om fem minuter kommer jag släcka bränder igen. Och sen är det bra igen. Jag tänker inte bli patetiskt och gnällig. Jag är starkast i världen. Sådeså.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0