Lycka
Lycka. Relativt brett begrepp.
Lycka är ingenting du söker och finner. Lycka är ingenting du skapar eller orsakar. Lycka är inte en händelse, en tidpunkt, ett minne eller en person.
Lyckan är bredare än så. Lycka är något du förtjänar. Hur man uppnår det? Inte den blekaste aning. Så fort man tror att man hittat den knaggliga vägen så kommer en återvändsgränd och så slutar det i misär ändå.
Människan driver sig själv till vansinne i strävandet efter lycka. Till priset av ännu djupare misär. Men det ska tydligen vara värt det. Alla dessa minor man går på. Varför försöker vi så hårt att uppnå någonting vi vet inte kommer av en slump?
Jag driver mig själv till vansinne med min analytiska besatthet. Det där kravet på mig själv som säger att jag måste förstå allting. Jag inser själv att det är en omöjlighet. Men är det något man lär sig under åren, så är det att man alltid kan lura sig själv. I alla lägen. Man kan förneka, ljuga, bedra sig själv. Man kan till och med intala sig själv att man är lycklig. Men sen när den äkta varan dyker upp...då inser man vad man gjort för fel under alla dessa år av ständigt analyserande och sökande.
Vi finns, därför felar vi.
